extmin
Fjorton saker som föräldrar gör som tonåringar (i hemlighet) älskar
Som tonåring var det så hjälpsamt att ha mina föräldrar som stödde mig, även om jag inte kunde visa dem hur mycket det betydde för mig vid den tiden.
Som tonåring var det så hjälpsamt att ha mina föräldrar som stödde mig, även om jag inte kunde visa dem hur mycket det betydde för mig vid den tiden.
Föräldrar kanske vill förbise en tonårings röriga rum för att undvika konflikter. Men om de är arga och frustrerade kan det bli en utblåsning på vägen.
Det finns helt enkelt inget svart och vitt i dessa galna tonårsår. Det är alla lager av nyanser av ansträngande och härligt grått. Och vi föräldrar gör så gott vi kan.
Mina pojkar blev tonåringar och ibland blev jag helt mållös av deras beteende. Jag lärde mig att jag måste älska dem genom det.
Så hur mycket ska jag berätta för mina barn? En sak jag vet är att mina barn inte kan säga till mig: 'Du fattar inte. Du förstår inte.' Jag var en vild tonåring.
Snart kommer min äldsta att paradera bakom campusreseguider och fortfarande är det plågsamt för mig att tänka på att navelsträngen mellan oss blir avklippt.
Pandemin tog en psykisk belastning på alla men när hennes son började kämpa hittade den här mamman ett sätt att få kontakt med honom.
Jag kände inte till den här sidan av min dotter, den ansvarsfulla unga vuxen som nu bor hemma. Jag är imponerad av kvinnan hon har blivit.
Vi ville uppfostra våra barn till starka, självständiga människor som kunde klara och njuta av livet på sina egna villkor. Föräldraskapet slutar inte vid examen.
Lägg inte ut något av mig på FB som jag inte har sett. Hur är det med min babybild med den uppstoppade elefanten? Jag ser riktigt söt ut. Nej vänta. Jag vill titta igen.
Tips om min förestående hemlängtan dök upp innan jag gick. I väntan på att få gå ombord på mitt flyg skrev jag följande i min dagbok: 'Jag vill vara hemma.'
De mammor som finner skönhet och glädje i moderskapet under tonåren...det borde finnas tusentals bloggar, böcker och artiklar som ägnas åt dem också.
Med min taggiga tonåring lär jag mig att hitta sätt att älska ett barn som ibland inte ens verkar gilla mig.
Jag ändrar dialogen med mina tonåringar när de blir äldre för att se till att de är säkra och ansvarsfulla om de bestämmer sig för att göra vuxna saker.
Jag är ledsen över denna bitterljuva påminnelse om att att uppfostra barn till vuxen ålder innebär att förlora så mycket av den jag är som mamma. Jag känner att jag förlorar mitt jobb.
Jag tycker om att tro att min dotters förmåga att hantera sin separationsångest delvis beror på den stabilitet som min man och jag har gett henne.
Min son och jag satte oss på sängarna vända mot varandra när jag berättade vad jag sysslade med på jobbet. Min vuxna son gav mig goda råd och tröstande ord.
När min son blev tonåring och drog sig ifrån mig, lärde jag mig att han behövde mig för att visa honom att jag älskade honom utan att kväva honom. Det var en av de svåraste sakerna jag var tvungen att göra som hans mamma.
Är det inte det vi letar efter, en 'sann partner' i denna verksamhet med barnuppfostran? Men vad är en sann partner.
Det är svårt att hålla tungan när du är förälder till en tonåring, särskilt en arg tonåring som är upprörd när du precis har sagt 'nej'. Men att hålla tungan betyder att du lyssnar och låter din tonåring ha en röst.